VIOLET JANSSON föddes i Amerika 1918. Hennes föräldrar, Reinhold och Engla, hade träffats på Väddö men emigrerat till Amerika. 1929 flyttade familjen tillbaka till Sverige för gott. Genom sin far Reinhold Österberg hade Violet släkt på Arholma. På 1930-talet träffade Violet sin blivande make Gösta, som även han var bosatt på Väddö.
Jag lärde känna Violet under mitten av 1980-talet då jag som nyutexaminerad ekonom från Uppsala Universitet arbetade vid Uplandsbankens fond- och notariatavdelning i Uppsala. Jag var en yngling i 25-årsåldern och Violet levde ett enkelt pensionärsliv på en liten gård på Väddö. Hennes och maken Göstas inkomster var små och så var även utgifterna. Makarna Jansson stammade från  enkla förhållanden och var vana vid att leva sparsamt.

VIOLET HADE dock några decennier tidigare hjälpt en bekant genom att låna ut några tusenlappar, en betydande summa på den tiden. Lånet hade sedan återbetalats genom att Violet erhöll aktieposter i svenska industriföretag. Dessa aktier utvecklades väl under 1980-talets börshausse. Under andra halvan av 1980-talet hade värdet av Violets aktieportfölj vuxit till ca 1 miljon kronor.

SEDAN DESS har jag fått förtroendet att förvalta Violets tillgångar. Hennes tålmodiga och långsiktiga investeringsperspektiv har varit minst sagt framgångsrikt. Den kommande tioårsperioden skulle värdet av hennes aktieportfölj komma att i runda tal femfaldigas. Trots tillgången till pengar fortsatte Violet och Gösta att leva enkelt och sparsamt. Inte av snålhet utan av djupare livsinsikter än så. I pengarna fann Violet trygghet, men visst unnade hon sig att sätta lite extra guldkant på tillvaron emellanåt.

VIOLET VAR engagerad, följde portföljens utveckling och diskuterade gärna det aktuella läget i Sverige och i världen. Hon var dock aldrig intresserad av att vara delaktig i besluten kring vilka placeringar som genomfördes. Vi hade en väldigt trivsam och förtrolig relation. Med tiden utvecklades en varm vänskap mellan oss.

HON VAR också utåtriktad, satte stort värde på sina vänner och pratade gärna om utvecklingen i samhället. Ofta ur barnens perspektiv. Violet var mycket barnkär men hon och Gösta saknade egna barn.

GÖSTA tillbringade helst sin tid för sig själv och tillsammans med sin häst. Mitt intryck är att Violet på många sätt tog hand om Gösta. Hon pratade alltid väl om honom men kunde emellanåt säga något i stil med att ”han är inte till så stor nytta”. I samma andetag la hon alltid till ett kärleksfullt skrockande skratt. NÄR JAG, och med tiden min familj, besökte Violet på Väddö valde Gösta att snabbt bege sig till stallet. Det gjorde han oftast när Violet fick besök av vänner. Gösta,som var sex år äldre än Violet, avled den 18 december 2003, en månad innan han skulle fylla 91 år.

UNDER 1999 funderade Violet över hur hennes ekonomiska livsverk i avsaknad av bröstarvingar skulle kunna föras vidare på ett för henne meningsfullt vis. Utöver släktingar och nära vänner låg hembygden Violet och Gösta varmt om hjärtat. Violet valde att testamentera en betydande del av sina tillgångar till en stiftelse, Violet & Gösta Janssons stiftelse för bevarande av kulturarvet på Arholma Ö. Det kändes viktigt för Violet att det sammarbete vi haft under så lång tid skulle fortlöpa även efter hennes bortgång. Violet somnade vid 94 års ålder in den 20 december 2012.

PÅ ARHOLMA levs livet i samma anda som präglade Violets och Göstas liv. Sparsamt och i enkelhet men med en livskvalitet som går utöver det vanliga. En vacker symbios framträder när Violets och Göstas stiftelse ges möjlighet att långsiktigt bidra till att bevara den traditionen på Arholma.

TACK VIOLET för din vänskap och för det förtroende Du givit mig som ansvarig för Din och Göstas stiftelse.

//Jonas Irnell